~
Känslan är verkligen obeskrivlig, jag känner mig så fruktansvärt utmattad samtidigt som kroppen går på högvarv. Det kryper i kroppen samtidigt som jag inte känner någonting alls, det det gör ont samtidigt som det är den bästa känslan jag vet..
Det är en känsla som jag känner igen, men dock aldrig lärt mig att hantera..
Ångest...
Knivarna från insidan, den andra delen av mig själv.
Hur kan den göra så ont?
Hur kan den kontrollera både min kropp och mina sinnen?
Hur kan den ta över mitt liv?
Jag förstår inte..
Det enda jag vet är att jag är helt maktlös när ångesten tar över, att den enda utvägen är att gråta sig till sömns och hoppas på att man är fri när man vaknar.
Jag dränker mina känslor i ruset av tabletterna, jag låter känslorna rinna av, och mår bättre för stunden, men jag vet att smällen kommer tillbaka, då ännu hårdare.
Smärtan blir bara större och större när jag drar ut på det, men jag orkar inte, jag orkar inte ta tag i problemen, jag tänker alltid att jag tar det nästa gång, men så blir det aldrig.
Jag orkar inte..
Jag orkar inte..
Jag finns för dig <3
