~
There's only tears
There's only pain
There is no love here
There's only lies
There's only fears
There's only pain
There is no love here
Broken down like a mirror smashed to pieces
You learned the hard way to shut your mouth and smile
If these walls could talk they would have so much to say
Cause everytime you fight the scars are gonna heal
But they're never gonna go away...
You're falling
You're screaming
You're stuck in the same old nightmare
He's lying
You're crying
There's nothing left to salvage
Kick the door cause this is over
Get me out of here!
~
Känslan är verkligen obeskrivlig, jag känner mig så fruktansvärt utmattad samtidigt som kroppen går på högvarv. Det kryper i kroppen samtidigt som jag inte känner någonting alls, det det gör ont samtidigt som det är den bästa känslan jag vet..
Det är en känsla som jag känner igen, men dock aldrig lärt mig att hantera..
Ångest...
Knivarna från insidan, den andra delen av mig själv.
Hur kan den göra så ont?
Hur kan den kontrollera både min kropp och mina sinnen?
Hur kan den ta över mitt liv?
Jag förstår inte..
Det enda jag vet är att jag är helt maktlös när ångesten tar över, att den enda utvägen är att gråta sig till sömns och hoppas på att man är fri när man vaknar.
Jag dränker mina känslor i ruset av tabletterna, jag låter känslorna rinna av, och mår bättre för stunden, men jag vet att smällen kommer tillbaka, då ännu hårdare.
Smärtan blir bara större och större när jag drar ut på det, men jag orkar inte, jag orkar inte ta tag i problemen, jag tänker alltid att jag tar det nästa gång, men så blir det aldrig.
Jag orkar inte..
Jag orkar inte..
